Det är svårt att gå vidare när man tvingas fortsätta leva i ovisshet dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad. Jag känner att vi alla i släkten lyckas gå vidare mer och mer, vi ”släpper taget” om den djupaste smärtan vi känner efter att de grep mamma och styvpappa.

Men samtidigt så är det en oro som ligger och gnager inom oss längst därinne och som blommar upp ibland, det är det smärtsamma som ligger i ovissheten!

Jag är nu övertygad om att allt kommer att kännas lite lättare så snart rättegången är över och vi får visshet i hur framtiden kommer att se ut för mamma och styvpappa…!

Annonser