Förlåtande är en av våra viktigaste egenskaper, inte bara för den vi förlåter, men framför allt för oss själva. Det är min fullständiga övertygelse.

Att leva med att inte ha förlåtit drabbar oss själva i större utsträckning än den vi inte förlåter. För det innebär oftast att vi i stället lever med ilska och bitterhet.

Jag har fått mycket frågor tidigare om jag kan förlåta mamma. För mig finns inget att förlåta för jag vet att även om mamma begått ett brott, så hon ändå inte gjort det MOT mig, och det jag ändå drabbas i det hela, som alla oss anhöriga ändå blir, det samvetet lever min mamma med och jag vet att det är hennes största ångest just nu…

Skulle jag däremot leva med ilska mot henne, så skulle jag antagligen må väldigt mycket sämre, så jag är tacksam att jag inte känner den ilskan mot henne…!

Annonser