Jag funderar på hur mamma och styvpappa får tiden att gå… När jag själv inte står ut med att vänta eller grubbla, så tar jag en lång promenad, leker med barnen, pratar med dem, tar ett långt bad. Börjar städa och plocka med grejer, bloggar en stund, sätter på en lång film. Trots allt så GÅR det att finns sysselsättningar när man har sin frihet, även om väntan ändå blir lång.

Men hur är det för en människa som sitter häktad med restriktioner? Ingen att byta tankar eller åsikter med.

Man kanske skriver brev, kanske läser några kapitel, men det är trots allt ganska snart avklarat. Hur får man 23 ½ timme /dygn i ensamhet i ett stängt rum att gå?

Att driva en människa till galenskap är nog trots allt inte så svårt…!

Annonser