Funderade en del igår på de frågor jag fått. Är lite förvånad över att de flesta frågor jag får handlar om hur jag ser på själva brottet som ev. har begåtts.

Jag funderade mycket på om jag varit otydlig i att jag naturligtvis är emot narkotikabrott?

Men jag tror inte det är det, för när jag gick igenom mina gamla bloggar, så upptäckte jag att jag bloggat på just det ämnet fler än 6-7 gånger i alla fall.

Men jag tänker att det kanske är svårt att förstå när man inte varit i samma situation, hur jag ändå känner sådan kärlek till mamma som INTE blandas med ilska och bitterhet över det brott hon ev. har begått.

Men det är så jag känner och jag vill absolut inte förringa den skada droger gör med människor och med de anhöriga till de som använder droger.

Jag har inte själv använt droger, men levde däremot under flera år med en missbrukare, så jag har sett de skador som droger gör mot missbrukare och mot deras anhöriga.

För 7-8 år sedan hade kanske min blogg kunna handla om hur det är att leva med en heroinist, men nu handlar denna blogg i första hand om hur det är att vara anhörig till en misstänkt brottsling.

Jag är glad att det finns en massa andra bra bloggar där man skriver både om hur det är att leva som missbrukare, som anhörig till missbrukare och hur det är att leva efter att man gjort sig fri från missbruk.

Jag läser massor av dessa bloggar också och är jätteglad att de finns.

Men denna blogg skriver jag alltså utifrån det perspektiv jag idag lever i förhållande till min mammas situation.

Ibland skriver jag för att det hjälper mig att skriva om min situation och ibland skriver jag för att jag vill upplysa om allt som sker omkring ”bakom de svarta tidningsrubrikerna”. Att det finns människor med själ och hjärta och känslor även bakom dem. Skyldiga och oskyldiga. Kriminella och anhöriga.

Jag vill inte att man ska tycka synd om oss, för det hjälper ingen, men att man kanske ska finna en känsla av förståelse och empati över andra människors situation.Jag tror på att man alltid kan lära sig av att lyssna på andra människors situation. Sen kan man inte alltid förstå…

Däremot säger jag igen, jag svarar gärna på frågor om det är något ni som läser undrar över.

Vill också passa på att tacka för allt stöd jag får över den situation jag är i, för det stödet är en otroligt stor hjälp! TACK!

Annonser