Det gör mig inte längre lika ont att tänka på att mamma och styvpappa sitter häktade. Det stramar inte lika svårt och ont i hjärtat att tänka på det. Jag försöker förhålla mig till verkligheten och vad som skall komma.

Det känns som att jag börjar se vissa ljuspunkter långt där framme i tunneln.

Ljuspunkter som blir lite större för var dag.

Ibland blir det mörkt igen, men då vet jag ändå att ljuset kommer att återvända!

Annonser