Känslorna i mitt inre åker fullständig berg och dalbana.

Ena stunden känner jag mig, som sagt, helt avtrubbad. Som att någon helt enkelt bara ”stängt av mig”.

För att i nästa stund känna mig så ledsen, nedstämd och ensam. Och ensamheten kan även komma fast jag har en massa människor omkring mig.

Det har inget att göra med om jag fysiskt har personer omkring mig eller ej.

Annonser