Jag stod så nära min farmor och farfar som barn. Farfar förlorade jag för några år sedan. Det var en svår förlust. Min farmor har dock mått sämre och sämre sedan farfars bortgång och för hennes egen skull var det nog det bästa för henne.

Hon somnade in utan smärtor, utan att behöva lida. Ändå känns det svårt att mista både mormor och farmor på så kort tid. Dessutom har jag ju i praktiken mist min mamma, åtminstonde för en tid.

Visst unnar jag farmor att slippa lida, men en bortgång av en nära är alltid svårt.

Vila i frid, farmor!

Annonser