Tack farmor, för att jag fått känna dig. För att du berikat mitt liv. För att du funnits där för mig. Jag är ledsen att du lämnat oss nu, samtidigt som jag känner tacksamhet att du fick somna in stilla, utan smärtor eller plågor.

Det är alltid en chock att förlora någon man håller kär, man är aldrig förberedd, ändå vet jag att du var klar här hos oss. Du hade gjort ditt och du förtjänar den eviga vilan.

Det vore enbart egoistiskt att tänka att du skulle stannat kvar, för i så fall hade det bara varit för vår skull.

Jag ska nöja mig med att vara tacksam över att ha fått vara en del av ditt liv!

Önskar dig en fridfull vila.