Det känns så tungt att gå igenom sorg efter sorg, utan att kunna få tröst av mamma. Det finns faktiskt ingen som kan trösta som mamma…Det finns ingen som kan säga de rätta orden, som kan inge en lugn i all sorg. Det finns ingen som kan få mig att känna förtröstan i allt som känns jobbigt, så som mamma kan…

Jag hade inte kunnat förväntat mig det när mormor nyss gick bort, även om mamma varit i frihet då, för hennes sorg hade varit så mycket större…

Men nu, särskilt när farmors bortgång kommer så nära inpå mormors, så hade jag kunnat få den rätta trösten av mamma.

I alla ”större” händelser som skett sedan mamma blev gripen, blir sorgen över att mamma inte finns här större och mer påtaglig.