Ingen årstid är så fylld av outtalade löften, som våren. Ingen årstid är så inspirerande och hoppingivande som våren.

Det som känns jobbigt i år, nu när alla knoppar spricker upp, snön smält och solen börjar titta fram, är att jag inte kan dela den med mamma. Eller rättare sagt; att mamma inte har möjlighet att njuta av den alls…

Även om jag gör samma saker med min familj, som innan mamma blev gripen och även om jag skrattar flera gånger om dagen, så är det ändå skillnad.

I skrattet följer hela tiden en bitter eftersmak. Trots den lätthet man känner i förmågan att kunna skratta, så finns det en tyngd i mitt inre. Den tyngden hindrar mig inte från att skratta eller känna glädje, däremot så blir eftersmaken tung och bitter…

Annonser