Tack för era fina kommentarer och stöd ”Zimac” och ”Mjuka tassar”! Jag hittar inte era sidor (om ni har någon?), men ”Mjuka tassar” hade flera frågor, som jag ska försöka besvara. Den ena är hur jag ställer mig till brottet som min mamma ev. har begått.

Narkotikabrott tror jag inte det finns någon ”vettig” människa som försvarar, eller, det kanske det finns, men jag gör det i alla fall inte! Jag tror jag med väldigt bestämd säkerhet även kan svara för min mamma där. Hon har alltid varit emot det.

Vad som ändå drivit henne till att ev. begå det, vet jag inte och vill inte heller spekulera i. Däremot är jag väldigt bestämd på en ståndpunkt och det har jag skrivit om tidigare: Jag är glad att det inte är anhöriga som ska döma!

Vi har ett rättssystem som ibland fungerar och ibland inte gör det, men det är ändå det vi är tvungna att förlita oss till. Jag tänker, som sagt inte försvara min mammas eventuella handling, men jag överlåter till ”proffesionella” att döma henne. Det tänker inte jag göra! Tack och lov behöver jag inte det heller… Det är ju därför vi har ett rättsystem.

Det kan verka konstigt att jag inte är arg, men det är jag faktiskt inte. Jag kan inte heller förklara den känslan. Kanske har det att göra med att det är svårt att vara arg på någon som sägs ha erkänt, svårt att ”sparka på en som redan ligger”…

Du undrar också om jag kan förstå hennes restriktioner. Nej, inte i nuläget kan jag förstå dem, eftersom jag fått uppgift om att hon redan erkänt, å andra sidan så får vi så lite information, så visst kan jag tänka att det kanske finns skäl, som vi inte känner till…?

Att detta skedde just nu, kan jag kanske ha viss förståelse för, även om jag inte vill gå in djupare på det, med risk för att det då skulle låta som att jag försvarar hennes ev. handlingar.

En anledning till att jag inte känner någon ilska, är kanske för att jag vet att även om vi påverkas så är det ändå inte vad mamma önskar, jag vet att samvetet redan är det som plågar henne värst, inte hennes egna situation! Dessutom så känner jag att det är svårt att vara arg på någon som enl. uppgift har erkänt och som verkar vara helt inställd på att ta sitt straff, även om det skulle bli långvarigt. Vad mer kan jag säga?

Annonser