Idag är det precis nio veckor och en dag sedan mamma och hennes man blev gripna. NIO veckor och en dag.

Det känns som nio månader, ungefär. Varje vecka har känts som en månad. Undrar om tiden kommer fortsätta kännas på samma sätt om de blir dömda? Eller blir det lättare att förhålla sig till tiden, när man känner till ev. strafftid?

När man slipper leva i total ovisshet, är det lättare då att förhålla sig till verkligheten?

Annonser