Något min mamma verkligen avskyr är martyrskap. Hon ogillar väldigt starkt någon som vill ha uppmärksamhet för att det är synd om personen. Jag måste instämma i att jag själv inte heller är helt förtjust i den sidan hos endel.

Men det är skillnad på att må dåligt och behöva ”lufta” det och behöva tröst, än att leva i ständig självömkan och alltid söka bekräftelse på sin egen förtvivlan.

Jag vill understryka i denna blogg, som ofta kan fyllas med så mycket tragedi och förtvivlan, att det inte är så jag alltid känner.

Jag hoppas att det framgått att mitt sinne sakta men säkert börjat tina upp, allt eftersom tiden går…

Att det är en sorg att min mamma sitter häktad och med ganska stor sannolikhet kommer att få avtjäna ett fängelsestraff, ska jag inte förneka.

Men trots att denna blogg innehåller mycket av mina negativa känslor, så är mitt liv även fyllt av mycket annat.

Konstigt vore det annars. Jag ska medge att jag de allra första veckorna kändes som att jag verkligen levde i totalt mörker. Chocken, sorgen och smärtan var då total.

Nu ser min sorg annorlunda ut.

Jag försöker lära mig att leva med den, samtidigt som jag försöker ta tillvara på alla glädjeämnen som jag faktiskt också har i mitt liv.

Jag kommer fortsätta använda denna blogg för att tömma mina känslor, men samtidigt så är det jag söker inte att man ska ”tycka synd om” någon av oss.

Jag vill mer att man ska öppna sina sinnen och se att det finns människor, tankar, känslor även bakom ett brott.

Jag vill att man ska se att det finns personer bakom tidningsrubrikerna, även om man medvetet begått ett brott. Och att denna person har anhöriga som också älskar dem och som på sätt och vis också blir ”straffade”.

Jag vill att även om man dömer brottet i sig, även förstår att det finns saker som driver folk till att begå sådant man inte ens själv ursäktar.

Förmågan att inte BARA döma en människa totalt, utan att även känna empati för en människas situation, även om hon själv satt sig i den situationen. Att känna empati, även om man inte ursäktar den personen, är tyvärr inte alla människor förunnat.

Att skilja på en handling och en personlighet, är inte heller alla förunnat att komma till insikt om.

Att förstå utan att ursäkta… det är en förmåga!

Annonser