Det blir så extremt sjukt alltihopa. Har suttit på besök i häktet idag. Några väggar från min mamma. Ändå vet hon ingenting om det.

När jag kom hem hade jag fått ett brev av mamma, där hon frågar om vi fått besöka styvpappa och dessutom frågar en massa andra saker som hände för veckor sedan.

Hela livet blir lite snedvridet och sjukt. Mitt bland barnens behov, umgänge med dem, det vardagliga livet med allt vad det innebär, sitter man i ett sterilt rum med mamma/styvpappa och en polis och kan prata om vissa saker, men inte om det man mest har behov att prata om…! Det känns så absurt ibland…!

Annonser