Det är alltid jobbigt att ”lämna” någon och gå sin väg, när man ser att den personen inte mår bra.

Så känns det varje gång jag ska lämna häktet, vilket var tredje gången idag. Fast den första gången var naturligtvis värst eftersom det var då vi lämnade dödsbudet på mormor till mamma…

Men även idag var det tungt. För vi kunde se att styvpappa inte mådde bra. Att han var psykiskt labil, eller vad man kallar det för…

Det är svårt att gå, särskilt när man vet att man måste och inte har något val…

Annonser