I Torsdags var det åtta veckor sedan polisen grep min mamma och styvpappa.

Åtta veckor…! Det låter så kort, men det är en sådan lång tid för oss som bara går här och väntar…

Under dessa åtta veckor har vi passerat två födelsedagar inom familjen, en avlivning på mammas hund, tre personer har måstat flytta.

Mormor har gått bort, hennes begravning är passerad (bilden är från min resa till begravningen i Norr). Morfars tillstånd har förvärrats.

Snön har smält och våren har hittat hit, jag miste jobbet p.g.a. arbetsbrist.

Jag har möblerat om.

Min farmors tillstånd har förvärrats.

Hagamannen har gripits. Han har erkänt.

Min kusin har varit inblandad i en mycket svår bilolycka.

Ja, mycket har hänt i våra liv. Men trots allt går livet vidare… Det svåra är att inte aktivt kunna dela det med en av de viktigaste personerna i mitt liv…

Annonser