Jag pendlar idag. Känner så mycket oro för min farmor och min morfar som båda är dåliga. Ena stunden säger de att de bara har timmar/veckor kvar av livet, andra stunder säger man att de piggnat på sig.

Jag vet att jag har haft mor- och farföräldrar kvar i livet ovanligt länge. Jag är tacksam för det! Nu när de är dåliga får man inte vara egoist. Jag vill ju inte att de bara ska ligga där och plågas…

Men det som känns svårt är att alla verkar bli dåliga på en gång.

Att mista dem alla på en gång, är inte något jag önskar. Jag är jätterädd för det och känner stor oro.

Sen är det förstås jobbigt om morfar skulle gå bort nu, då mamma inte skulle kunna ta avsked om honom heller…

Annonser