Det är lite paradoxalt egentligen… Mamma sitter häktad och det som är svårast för henne är att hon är orolig för oss och för hur vi har det och tar det.

Vi sitter här med vår frihet och det som är svårast för oss är vetskapen om att mamma sitter inlåst och hur hon ska klara det.

Om man tänker på det så hade vi kanske sluppit det mesta av smärtan om vi varit mer ego. Alltså om vi kunde tänka mer på oss själva och ta hand om oss själva, så skulle den andra inte behöva oroa sig för den andra…

Lite krångligt, men det ligger trots allt något i det.

Men jag inser redan nu att högtiderna kommer att bli svårast. Som Påsken varit nu. Igår och idag har i alla fall varit ganska bra. Men just den där stressen man ser innan, hur folk shoppar Påskpynt, hur de städar, förbereder mat och trevligheter.

Mamma har alltid plockat sitt eget påskris. Hon har alltid städat så noga inför högtider, hon har förberett mat för ett helt regemente… insikten om att hon inte ens får ta del av själva högtiden är inte lätt att bära…

Annonser