Barnen har sina egna små funderingar. Varför sitter mormor häktad? Varför får inte vi träffa henne? När kommer hon att släppas ut?

Jag tror ändå inte barnen förstår vidden av detta. I bland blir de ledsna. Ibland frågar de. Men jag ser ändå på dem att de inte riktigt tar in allt.

Kanske blir det annorlunda när de väl får träffa henne, se henne. Kanske kan det bli mer verkligt då?

Samtidigt är de barn och ungdomar fortfarande, så jag tror det är bra att de inte tar in allt på en gång. De får ta sin tid. Förhoppningsvis blir chocken något mildare då.

Barn är trots allt små oskyldiga änglar. De finns här hos oss och har full tilltro till oss vuxna. Att skada den oskulden de bär på, att få dem tvivla känns hemskt.

Att mormor sitter häktad, det är svårt för dem att ta in…

Annonser