Att ha en bra dag innebär ju inte att jag inte saknar min mamma. Det betyder att jag tänker på henne, saknar henne, men ändå kan leva mitt liv.

Påsken har ju varit ganska svår dagarna innan idag. Jag funderade lite på det. Det är ju inte alls säkert att mamma och jag ens skulle ha firat påsken ihop, även om hon varit fri. Troligen hade vi firat minst någon av dagarna ihop, men troligast inte hela påsken.

Men det är ju inte att inte vara med henne varje sekund som är det svåra i detta. Det svåra är att inte ha tillgång till varandra. Att inte kunna ta telefonen att ringa, att kunna träffas om man vill.

Men det allra svåraste är ju att veta att min mamma sitter inlåst, frihetsberövad. Berövad på all sin frihet, på hela sitt liv… Det är det allra svåraste.

Men vissa dagar kan jag försonas med den tanken. Dessa dagar känns lite bättre. Jag tänker att mamma och styvpappa ändå är vid liv, de kommer att få sin sak prövad i rätten och oavsett hur det går så kommer de bli fria en dag…

Idag är en sådan dag. Jag känner sådan tacksamhet över dessa dagar!

Annonser