Jag fick nyss brev av mamma igen. Hon skriver mest om tankar runt mormor och begravningen. Sen skriver hon också om att hon har väldigt trist. Svårt att få tiden att gå.

Även om hon gillar att läsa, så börjar hon få nog av det också… Hon skriver att hon har svårt att få information från utsidan. Om mormors begravning och annat som är viktigt för henne att veta.

Sen skriver hon och undrar om vi kan ta dit hennes garn och stickor, så hon kan sticka lite.

Något som ger mig tydliga minnen från en barndom då mammas stickor lät på sitt enformiga sätt om kvällarna, när hon satt och stickade. Minnen av trygghet och värme. Kan en kvinna som stickar vara kriminell?

Annonser