På något sätt så börjar vi försonas med tanken på att mamma och styvpappa kommer att finnas bakom lås och bom ett tag framöver.

Idag när syrran ringde ena utredaren så fick vi veta att utredningen beräknas vara klar i slutet av Maj. Så många olika bud. Förra veckan fick vi besked om att den skulle bli klar om ca: 4-5 månader till…

jag blir snurrig i huvudet av alla de olika buden. Vad ska man lita på?

Ett frikännande vågar jag inte längre hoppas på. Det jag nu börjar hoppas på är att de ska släppa mammas och styvpappas restriktioner och därefter att rättegången ska komma igång snart, så man har något att planera efter.

Denna ovisshet gör oss alldelens tokiga av maktlöshetskänslan…

Ovisshet måste vara bland det värsta att uppleva…

Annonser