För vissa kan ensamhet vara negativt. Det är det inte för mig. Jag trivs bland människor, men jag trivs också ensam…

Just nu är faktiskt ensamheten att föredra, för jag känner mig så lättirriterad.

Jag har varit så ledsen länge nu, men just nu känner jag mig bara irriterad.

Jag kan inte sätta fingret på det.

Det är inte så likt mig, jag är oftast mest glad. Men p.g.a. det som hänt min mamma nu, så har den glädjen naturligtvis inte känts lika stark. Men jag vet att jag kommer igen…

Fast att handskas med ilska eller irritation är det jag har svårast för.

Innan barnen gick till skolan i morse, kände jag också av det och tänkte att det blir skönt att vara hemma några timmar själv. (Arbetar hemifrån.)

Jag undrar bara hur i hela världen jag ska få utlopp för denna irritation innan barnen kommer hem igen…?

Annonser