När jag beskriver min mamma som en levande person, så är det en väldigt bra beskrivning på henne. Min mamma är en person som inte brukar passera folk obemärkt. De flesta personer som mött min mamma, minns henne, hon har satt sina spår i så många människor.

När jag i går beskrev för min svägerska att mamma har så levande spår kvar i Norrbotten, så förstod hon direkt vad jag menade. Hon sa att det är precis så hon känner min mamma också. Som en LEVANDE person.

Det kanske är därför hon fortfarande känns så levande bland släktingar och bekanta i Norr, trots att hon inte bott där på så ofantligt många år?

Jag tror också det är därför det är så svårt för mig att acceptera att hon sitter häktad, inlåst!

Hon är en så levande och fri människa, alltid med händer fulla av saker hon ”måste göra”. Alltid fötterna fulla med spring.

Nåja, hon är inlåst nu, hennes kropp sitter häktad, men hennes själ finns alltid här hos oss. Hennes själ är fri, för hon är levande och full av liv i våra tankar…

Annonser