Det har börjat ställas frågor. Från bekanta, från grannar. etc. Själv känner jag sånt behov av att få vara öppen och prata om det, men med hänsyn till de yngre syskonen så är vi bara öppna inom den närmsta familjen och släkten. Inte mot mormor var vi det då, men det handlade mest om hennes ålder och hälsa och idag är jag glad att vi tog det beslutet, så mormor fick somna in utan vetskapen om att hennes dotter sitter häktad.

Men det är svårt med dessa frågor, så vi kör rent allmänt med att de ”hastigt rest bort”. Men på vissa ser jag ju att de redan vet… Det är jobbigt.

Från de som däremot frågar rakt ut, så utgår jag från att de redan vet, så de berättar jag kortfattat för.

Jag säger bara faktum: De sitter häktade, men vi vet ingenting om det och får ingen information om det heller…

De som inget vet, verkar lite förvånade över att de rest utan att säga något…

Det är jobbigt att de yngre syskonen känner att det är så skamfullt. Tycker det är synd, även om jag helt respekterar deras vilja.

Samtidigt känner jag också att mamma och styvpappa måste själva känna för vilka de sedan vill berätta och vad de vill säga.

Annonser