Om man sitter inlåst, utan att ha förmågan att ta sig ut, hur mycket måste man inte då sukta efter friheten?

Jag vet att de måste sitta där de sitter, även om jag just nu inte helt begriper varför eller vad som har hänt.

Men jag önskar att jag fick ett par timmar helt ensam med min mamma. Det är så mycket jag vill säga henne. Inte som är hemligt, men som jag ändå skulle vilja vara ensam med henne när jag säger…

Men jag vet att det inte går…

Helt plödsligt känns den minsta lilla önskan som en oöverstiglig dröm.

Annonser