Mamma skrev i breven att hon försöker stänga av känslor så mycket som möjligt för att slippa känna så mycket, annars skulle hon inte orka, stå ut…

Det som slår mig då är att vad kommer det där ”avstängandet” att göra med henne? Klart att det påverkar en människa att inte kunna ta in och bearbeta så stora och starka känslor…

Blir mer och mer rädd för uttrycket ”det ger ringar på vattnet…”

Det är så mycket i denna händelse som redan visat sig ge ringar på vattnet, som ännu inte ens ebbat ut…

Jag vet vilken mamma som jag vinkade av när hon lämnade mitt hem fyra dagar innan hon greps. Men jag vet inte vilken mamma jag kommer att återfå den dag allt detta tar slut…!

Annonser