Inget kommer att bli som förut, men jag ska försöka göra det bästa av situationen. Jag vet att i allt detta mörker och i denna djupa sorg, så står jag ändå inte ensam.

Det känns svårt att ta in att mamma på ett sätt verkade så uppgiven, som hon gjorde under besöket i Lördags. Så uppgiven för sin egen situation.

Min mamma är ingen som normalt ”ger upp”. När man säger till henne: ”Det är omöjligt, det går inte!” Då svarar hon: ”Ingenting är omöjligt! Vi måste gå en annan väg bara!”

Att se henne tillintetgjord är svårt, för det är verkligen inte hon.

Jag ber att hon ska komma igen. Få tillbaka sin stridsanda. Att hon ska bli ok.

Annonser