Ja, nu har min mormor gått bort! Det känns orättvist och hemskt. Jag är glad att hon slapp lida, att det gick så snabbt för hennes egen skull, men känner att jag blir helt galen när jag tänker på min mamma och hur svårt det måste vara för henne att få detta besked i häktet. Att hon förlorat sin mamma.

Jag har fått tag på en av utredarna och bett om hjälp med att få tag på Åklagaren och få ett bevakat besök hos mamma så snart som möjligt för att få lämna dödsbudet.

Jag vill absolut inte att det ska lämnas av en utomstående person utan det måste vara av en i familjen och det lutar åt att det blir jag i så fall, så jag måste då vara beredd att kasta mig iväg om de ringer och säger att de beviljar ett bevakat besök.

Visst vill jag träffa min mamma, men jag hade inte föreställt mig att det skulle bli för att lämna ett dödsbud…

Annonser