Brorsan och hans sambo fick brev av mamma idag! Det var jättefint och normalt skulle jag ha gråtit mig till döds när han läste upp det i telefonen för mig, men fortfarande inga tårar i sikte…

Ska ta tag i det i helgen, för känner själv att jag inte mår bra av detta! Är så glad att hon skrivit, varje livstecken är en så stor sak!

Hon verkar tyvärr inte ha så stort hopp o sig själv och det känns så hemskt, men hon skrev att hon hoppas hennes man kommer ut vid nästa häktningsförhandling i slutet av Mars!

Det ger oss lite hopp i alla fall!

Annonser