…väger glädjen, men tung som en sten väger sorg! Man känner det så väl, när man står inför obehagliga och svåra saker. Med tanke på denna bloggs dysterhet och nedstämdhet så får nog ni som läser uppfattningen om att jag är en väldigt dyster person.

Detta stämmer dock inte alls. Fast just denna händelse, som har tagit min mamma ifrån mig har verkligen burit in sorgen i mitt liv.

Känner sorg och bedrövelse och jag vet inte riktigt hur jag ska hitta ut ur detta hemska mörker! Känner att jag måste vara stark för barnen, för mig själv och för resten av min omgivning, men det känns inte alltid som jag orkar.

Skulle vilja kura ihop mig i något hörn och få ägna mig åt att gråta.

Normalt har jag så HIMLA lätt för att gråta, men i detta fall har jag det inte alls. Tårarna trycker på nästan hela tiden, men de kommer fram så sällan. Har gråtit ordentligt en enda gång sedan detta hände och det var en sådan befrielse, men det räcker ändå inte! Jag har så många uppdämda tårar som jag bara vill släppa ut!

Annonser