I all denna röra känns detta ändå som en ganska bra dag! Bättre än på länge i alla fall. Kanske har jag stängt av känslorna för alla sorger eller något… Men efter morgonduschen och när jag kom utanför dörren på väg till jobbet och solen skiner, så kände jag ändå ett uns av glädje.

Har åter igen läst igenom de kommentarer jag fått i denna blogg och jag måste säga att de gör mig glad, för dels känner jag att det ger mycket tröst, för i allt detta så känner jag mig så ensam. Så tack för de varma, medkännande kommentarerna!

Är också glad att folk inte skriver fördömande (även om jag förstår att många dömer och det är OK för mig, men JAG orkar inte ta emot det just nu!)

Jag är inte på den nivån i det sorgearbete som jag faktiskt genomgår just nu!

Är ändå glad att solens strålar, vetskapen om att det är fredag och att livet faktiskt verkar gå vidare, får mig att hoppas igen, även om det bara är en tillfällig känsla.

Annonser