Trodde allt det praktiska skulle kunna lösa sig. Soc. hade ju möte med mina syskon förra veckan. Då lät allt så bra. Köp busskort till barnen sa de, köp mat och behåll kvitton, leta fram räkningarna på lägenheten. Vi är så glada att familjen löser det med barnen, sakerna och hunden, att vi ger det stöd vi kan.

Men nu låter det annorlunda. De säger att barnen får bo hos äldre syskonen tills utredningen på dem är klar, men under den tiden så får de inget ekonomiskt stöd, inget stöd för syrran som ska bo kvar i lägenheten. Inga pengar kommer betalas ut för utläggen.

De säger att vi ”tackat nej” till ekonomiskt bistånd i och med att vi själva tog ansvaret för barnen. Det var bara det att ingen talade om det för oss!

Jag trodde socialtjänsten skulle se till BARNENS bästa. Att de i denna mardröm i viss mån skulle kunna påverka sin osäkra framtid…

Visste inte att man kunde gå ut och lova så mycket och sen dra tillbaka precis ALLT!

Det känns som detta bara blev för mycket nu…

Det är ju inte mamma och mannen vi ber om hjälp för, det är för barnen. Men deras vilja och behov eller vår vilja och behov verkar helt sakna betydelse nu…

Man säger att en dömd ska avtjäna sitt straff, visst, så långt är jag med, men vems straff avtjänar vi? Dessutom är det faktiskt INGEN som är dömd ännu, men det verkar också sakna betydelse…

Annonser