Känns så konstigt att inte ens kunna kontakta mamma. Det är små, små saker man annars tar för givet. Obetydliga små detaljer… som helt plödsligt blir så stort nu för att man inte KAN kontakta henne.

Det där lax-receptet hon skulle ge mig…

Problem runt barnen som jag vill berätta för henne om…
Min mamma är alltid så bra på att hitta lösningar på problem!

Jag saknar henne som person så himla mycket…! Jag tror inte det spelar någon roll hur vuxen man är, mamma är alltid ens mamma, på något vis…! Den självklara personen att hämta kärlek hos. Mamma ska på något sätt alltid finnas där och det har min mamma gjort. En mer kärleksfull person är svår att hitta. Familjen är så viktig för henne och hon har verkligen lärt oss att en familj håller i hop i vått och torrt!

Att nu tänka mig henne i en kal häktescell, med sina krämpor, sin sorg och avstängd från all kärlek tar nästan kål på mig!

Det känns nästan som att alla omständigheter kvittar. Säkert inte för andra. Men för mig kvittar det, för ingen vill ha sin mamma i en häktescell.

Totalt frihetsberövad! Totalt familjeberövad! Totalt livsberövad!

Annonser