Igår kände jag sådan lättnad! Det var så skönt att mötet som syskonen hade med soc. avlöpte så väl. De lyssnade verkligen på familjens önskemål om de yngre barnen och bostaden och allt.

Inser nu vilken otrolig psykisk press det varit på oss att inte veta vad som ska ske och vart barnen ska ta vägen.

Ringde också till min moster för att berätta att hennes syster sitter häktad. Hon blev ledsen och chockad, men tog ändå beskedet bättre än jag vågat hoppas på.

Jag har förvånats över att jag inte kunnat gråta sedan gripandet för 8 dagar sedan. Men i natt kom drömmarna tillbaka och jag vaknade av att jag grät. Trots att jag vaknat, så kunde jag ändå inte sluta gråta. Tårarna bara rann och rann…

Antagligen släppte många spänningar efter de lugnande beskeden om allt det praktiska igår…

Precis då sms:ade mostern. Jag svarade direkt och hon undrade vad jag gjorde vaken den tiden. Jag sa som det var, sen ringde hon upp mig och vi talade en bra stund i telefonen. Men jag kunde inte sluta gråta förrän barnen började vakna till liv.

Den första chocken börjar släppa och jag börjar inse vidden av det som hänt…

Annonser