Annika Östberg. (Otroligt snabbt uppdaterat på Wikipedia. Planet med Annika landade i morse och redan har Wikipedia uppdaterat sin sida) En kvinna som spenderat oerhört många år i Amerikanskt fängelse. Enligt Aftonbladet 27 år, enligt Expressen 28 år och enligt hemsidan drygt 29 år. (Det var 27 år i Februari 2007, enligt hemsidan) Oavsett så tror jag vi alla kan enas om att det handlar om väldigt många år.
När jag tänker mig tillbaka 29 år i tiden, så var jag bara en liten skolflicka. Allt som skett i mitt liv, har i stort sett skett efter det.
Oavsett hur inblandad Annika sägs vara i de mord hon dömts för, så har hon haft det väldigt tufft och svårt, ändå tycker jag inte hon har beklagat sig. Av det jag läst i tidningar och sett av henne så förvånas jag över att många inte verkar förstå att Annika aldrig uttalat sig om att vilja bli frigiven, även om det inte är svårt att förstå att det är hennes önskan, det vore närmast onormalt att inte känna så i hennes situation. Men det Annika har stridit för hela tiden är två saker, som jag har uppfattat:
- Att få ett tidsbestämt straff.
- Att få bli överförd till Sverige.
Ingenstans kan jag läsa att Annika på något sätt ”kräver” att bli frigiven.
Jag läste boken om Annika som heter Sorgfågel och är skriven av journalisten Lena Katarina Swanberg. Jag blev verkligen berörd av boken och vill varmt rekommendera den. Om man är intresserad av att veta mer om Annika Östberg, men av någon anledning inte vill läsa hela boken, så uppmanar jag i er i alla fall att läsa hemsidan om Annika och om hennes liv.
Som anhörig till en som sitter bakom galler, rinner mina tårar konstant närjag läser all nyhetsrapportering om Annika. Både för hennes mamma som kämpat i så många år förAnnikas överförning, men också för Annika själv.
Jag läser någonstans att Annika nu ska in på Riksmottagningen på Hinseberg och jag önskar att jag kunde beskydda henne från den. Det går rysningar genom min kropp när jag tänker på Riksmottagningen på Hinseberg. Jag minns hur dåligt min mamma mådde när hon satt där och jag minns hur svårt det var och fortfarande är att läsa de blogginlägg hon skrev från Riksmottagningen. Nu när jag läser, kan jag se hur även mammas ord är förhårdnade. De är inte mjuka och runda och vackra att ta i munnen. De är hårda, syniska och uttrycker en stor portion sorg.
Jag önskar att vi kunnat bespara Annika Östlund denna ”välkomstbehandling” till svensk kriminalvård, efter alla år hon redan har fått sitta frihetsberövad. Jag hoppas någon ska förklara för henne att det här bara är en liten, liten del av Svensk kriminalvård. En liten del som säkert kan upplevas som den mest destruktiva delen, men som i alla fall är en relativt kort period av ditt långa fängelsestraff.
Återupplivar några av de blogginlägg min mamma skrev från Riksmottagningen:
- Mammas första blogg från Hinseberg är daterad den 22/12-06.
- Nästa blogg från mamma är daterad på julafton 24/12-06
- Den senaste bloggen från mamma är daterad på Nyårsafton. 31/12-06
Fler inlägg i det här ämnet kan du läsa HÄR!
Till Annika och hennes mamma vill jag säga: Jag är glad för er skull och hoppas livet kan underlättas något för er nu.
Läs även andra bloggares åsikter om hinseberg, riksmottagningen, annika östberg, frigiven, återvänt, sorgfågel, lena katarina swanberg,
08 Apr 2009 at 14:06
Jag har mycket svårt att förstå den ståndpunkt som du och många andra svenskar (framför allt media) verkar ha… Hon begick fruktansvärda brott och blev dömd för det i USA… Sitt kvar där då, jag vill iaf inte ha hit henne…
Att hon hela tiden ”stridit för” att bli överflyttad till Sverige är väl inte konstigt för hon har ju vetat att så fort hon kommer hit gäller svenska lagar och regler och inte amerikanska, dvs hennes 25 till livstid skulle innebära att hon skulle bli fri avsevärt mycket tidigare… Lite genomskinligt, eller…!? Hon är dessutom mer amerikan än svensk…
08 Apr 2009 at 14:59
Patrik: Nu kan jag inte svara för många andra svenskar och inte heller för media, men jag kan svara för min egen ståndpunkt.
Ja, Annika var med när fruktansvärda brott begicks. Hon gjorde inget för att förhindra det och hon gjorde inget för att hjälpa offren.
Men jag anser ändå att hon efter 29 år har sonat sitt brott. Vad jag bygger min egen ståndpunkt på är bland annat att jag är emot den del av Amerikansk lagstiftning som gör att anhöriga till offren är med och bestämmer straffen. Jag tycker det är fel i ett rättssamhälle. Därför tycker jag också att Annika, med klara anknytningar till Sverige, dels som Svensk medborgare, men även eftersom hon har sin enda familjeanknytning till sin mamma här i Sverige.
Jag anser inte att Annika är ”helgonförklarad” eller ”liljevit” och jag vet inte alla exempel som ges från de som kritiserar överföringen av Annika. Däremot så tror jag på att när människor är beredda att förändra sina liv, och har suttit av ett 29-årigt straff, så bör man kunna ha möjlighet till en andra chans. Jag anser inte att de anhöriga till offrens liv skulle förvärras av att Annika blir förflyttad, även om det innebär att Annika så småningom släpps fri.
Sedan tycker jag det är värt att notera att Annika själv aldrig valt att bo i USA, utan att flytten skedde mot hennes vilja i unga år och att hon alltid haft en önskan att återvända, även långt innan hon hamnade bakom lås och bom.
Huruvida Annika är mest Amerikansk eller Svensk tror jag varken du eller jag kan svara på, däremot tycker jag det är ganska oväsentligt i detta fall. Annika är Svensk medborgare och hennes enda familjära anknytning till något av länderna är hennes mamma som är gammal, sjuk och bosatt i Sverige.
Sedan undrar jag: varför skulle hon INTE släppas ut? Finns det någon som tror att Annika vid ett frisläppande skulle återgå till kriminalitet och missbruk, efter att i fängelset ha motarbetat droger och hjälpt många intagna att bli drogfria i så många år? Tror du att Annika skulle mörda igen?
Jag ser ingen som inte anser att Annika har ett eget ansvar för de brott som har begåtts, men jag tycker att hon har sonat sitt brott nu efter 29 år och att det är dags att hon får i första hand förflyttas till Sverige och så småningom även släppas på fri fot. Inte minst som anhörig till en som begått brott, hoppas jag det för Annikas mammas skull.
Du skriver att du i alla fall inte vill ha hit henne. Det förstår jag. Men samtidigt så är vi väldigt många Svenskar som faktiskt vill få hit henne. Det hoppas jag du kan förstå.
08 Apr 2009 at 15:11
Jag respekterar dina åsikter och tankar, men jag håller i många väsentliga delar inte med dig…
Rent generellt så har Deasy efter 29 år både efter den amreikanska domen (25 to life) och efter svenska mått suttit tillräckligt länge, OM hon uppfyller kraven typ; insikt, ånger, ingen risk för återfall, odyl…
Det jag i huvudsak vänder mig emot är att denna ”mediakampanj” började för över 16 år sen… I kampanjen har man valt att försköna och undanhålla fakta för att vinkla våra sympatier… Det tycker jag inte är medias uppgift… Jag anser oxå att vi måste respektera de amerkanska lagarna… Med det menar jag inte att vi måste tycka om dem, etc…
Vidare anser jag att det utrymme som den åtalade/dömde får i den svenska rättsprocessen är förkastligt… Antingen ska ”båda sidor” få komma till tals och väga minst lika tungt, som i USA, eller så ska ingen hänsyn tas till någon av dem…
Det skulle vara intressant att höra din förklaring till att du anser att bara den tilltalade ska få göra sig hörd…
08 Apr 2009 at 15:14
Hmm…
Jag glömde att ta upp frågan om vilka som ska få denna specialbehandling förutom Annika Deasy… Vilka fler svenskar som utomlands är dömda mördare, sexualbrottslingar, pedofiler, knarksmugglare, etc. ska vi starta kampanjer för… Hur ska urvalsprocessen se ut tycker du…?
08 Apr 2009 at 15:19
Är Deasy en modellfånge?
Det har sagts om Deasy att hon är en modellfånge och att detta är något som talar för att hon borde försättas på fri fot. Före detta Mansonanhängaren Patricia Krenwinkel brukar kallas modellfånge därför att hon inte har några disciplinära anmärkningar sedan 30 år tillbaka i tiden. Under förhöret 2005 påpekade åklagaren att Deasy endast varit fri från anmärkningar i sju år:
Ms. Deasy is not one of those. She is not a model inmate. It’s nice that she has been disciplinary free for seven years and you know, maybe in about another 20, you might be able to have some reason thinking that she is a model inmate.
Vad är det som ligger till grund för denna kritiska bedömning? 1989 testade Deasy positivt för morfin vilket medförde att hon fick en disciplinär anmärkning. Deasy vägrade dock att godta testresultatet:
En narkoman är alltid en narkoman
08 Apr 2009 at 16:36
Patrik: Jag tycker att det framkommit med all tydlighet i media att Annika aldrig varit någon s.k. ”mönstermedborgare”. Hon har levt som missbrukare, prostituerad, hallick, och även deltagit i ett dråp och två mord etc.
Det finns flera skäl till att jag inte tycker att anhöriga till brottsoffer ska få möjlighet att påverka en dom. Det ena är att jag tycker det påverkar rättssäkerheten på ett negativt sätt och ett annat är att jag tycker att alla människoliv är lika mycket värda och inte att ett människoliv ska bli mer värdefullt för att de anhöriga är mer vältaliga än andra, eller att en person helt enkelt inte har några anhöriga. Vidare tycker jag att det är viktigt att en person med ett bra jobb, en bra utbildning, med barn etc. inte ska räknas som mer ”värdefull” än personer som inte har detta. Det är svårt att uppnå om anhöriga ska få ha ett stort inflytande i domstolen.
Till din sista fråga: Jag tycker att alla som har ett svenskt medborgarskap eller stark anknytning till Sverige ska ha möjlighet att överflyttas. Det är ju därför Sverige försöker skriva sådana avtal med olika länder om just utlämningar. Jag tycker inte det ska vara beroende av vilket brott folk har begått, på samma vis som folk som sitter av sina straff i Sverige har möjlighet att att be om överflyttning till sina hemländer. D.v.s. där man har ett medborgarskap och den starkaste anknytningen.
Stefan: Eftersom du inte lämnar någon källhänvisning till de uppgifter du lämnar, så blir det också svårt att bemöta dem, men sju år utan anmärkningar tycker jag låter som en fantastiskt lång tid. Testade positivt för TIO år sedan? Ja, det är ju en VÄLDIGT lång tid som drogfri!!
Din åsikt i din sista mening gör dock att jag har svårt att ta hela din kommentar på allvar. Dock vill jag nämna angående den meningen: att vara missbrukare är en tragedi, men inte kriminellt eller olagligt!
09 Apr 2009 at 09:19
Här är länken.http://www.samtiden.com/node/256
Tycker du verkligen att brottsoffren inte ska ha någon talan alls ska dom tiga så det är förövaren som är offren enligt dej?.
Missbruk av narkotika är straffbart dommen blir ringa narkotikabrott så läs på lagen!. länk http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1968:64
Lever själv i den världen med narkotika missbruk i 39 år.
Men att välkomna en mord dömd som en hjälte är lite väl sjukt vad ger för signaler till dagens unga begå mord så blir du en hjälte. Svensk media har utpekat henne som ett offer vilket är helt fel hon var den som planerade allt.
09 Apr 2009 at 11:28
Stefan: Jo, jag tycker att brottsoffren ska få säga sitt och det får de i Sverige. Brottsoffer och brottsoffers anhöriga är dock inte samma sak. Men jag tycker framför allt att lagen i sig ska få tala. Den bör vara stark nog för att man ska kunna döma för brott. I Sverige kan vi döma mördare till livstid utan att de anhöriga talar för deras sak, så jag vet inte varför det inte skulle fungera i USA?
Missbruk av narkotika är självklart olagligt, men att vara en missbrukare är inte olagligt. En missbrukare är i behov av hjälp och behandling, men har sedan naturligtvis sedan möjlighet att leva ett fullgott liv. Om vi inte tror det, så varför ska vi då ha behandlingar över huvudtaget.
Jag håller inte med dig om att Annika välkomnas som en hjälte, tvärt om tycker jag att man varit tydlig med de brott hon har begått.
Det är vad jag anser.
10 Apr 2009 at 14:42
Precis, vart läser de in att hon välkomnas som en hjälte? Tacka sjuttsingen för att det blir en stor nyhet, men det är inte lika med att hjälteförklara henne. Dessutom har det ju också nu kommit kritiska artiklar kring Östberg.
10 Apr 2009 at 14:57
Jerry: Det är det som blir så trist när man gör debatten helt svart/vit. Det måste finnas nyanser. Att man tycker det är dags för Annika att överflyttas till Sverige och kanske till och med friges, innebär absolut inte att man hjälteförklarar henne eller att man försvarar hennes brottsliga handlingar.
För mig är det det debatten handlar om; jag tycker det är på tiden att hon får komma till Sverige och jag tycker det är dags att hon får ett tidsbestämt straff. Sedan väljer folk att läsa in en massa annat i det. Leve nyanserna!
14 Apr 2009 at 05:49
Hennes gamla mamma är 79 år och hon har väl straffats nog??? Nu kan hon andas ut och känna att dottern i alla fall är hemma i Sverige. Hur länge hon måste sitta i svenskt fängelse innan hon släpps är väl något ingen av os vet något om, men hade hon dömts i Sverige så hade hon förmodligen redan varit utsläppt. Jag kan heller inte se att det skulle ligga någon fara i att släppa ut henne i samhället igen, bara hon får tillräckligt med stöd eftersom dagens samhälle måste kännas mycket främmande för henne.
09 Jun 2009 at 22:08
hej. Äntligen är Annika i Sverige och jag hoppas att hon snart kan gå ut från fängelset som en fri kvinna. Jag har läst boken sorgfågel och jag sträckläste den. Annika har fått straff tillräckligt och suttit alldeles för långe. Hennes enda son dog när hon satt i fängelset och det är ett livstid straff och en mardröm som man får leva med resten av livet än om man sitter bakom murar eller inte. Varm kram från Marie-anne mamma till marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad
28 Jul 2009 at 19:47
Tycker det är bra att du vågar att berätta din historia, vilket vi många kan lära sig av och få en inblick i. Tack för dina ord!