
Nu är det snart tre år sedan min mamma blev gripen av polisen och ungefär lika länge sedan jag startade denna blogg. Då hade min mamma restriktioner och vi hade mycket små möjligheter att kommunicera med varandra.
När jag tänker tillbaka på det där allra första halvåret, eller egentligen hela det första året, så ser jag mycket av den tiden som en smärtsam dimma. Mycket har förbättrats och mycket har förändrats sedan dess. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess, som man säger.
Jag märker själv att jag börjar känna förhoppningar inför framtiden. Min mamma har ÄNTLIGEN börjat få permissioner och förra veckan gjorde hon alltså sin första övernattning i frihet. Det spirar och pirrar i mig när jag tänker på det. Jag vågar inte riktigt än börja räkna på när mamma ska komma ut, men jag vet att min mamma har börjat göra det och det doftar förstås tillförsikt…
Strax innan jul blev vi erbjudna att sitta med i juryn för det Stora Bloggpriset. Det kändes väldigt hedrande, men jag vågade inte tacka ja då anonymiteten känns väldigt viktig för mig. Men kanske en dag…?
När jag skrev om boken Som en blomma på månen, som mamma medverkar i, så kom det en del kommentarer och mail på vart man kan få tag på den. Det vet jag faktiskt inte. Däremot så lämnar jag här en mailadress där jag hoppas ni kan få hjälp med information om boken, om ni mailar dem: info@offstockholm.se
Det är alltså till den teatergrupp som har publicerat denna bok och gjort samarbetet med de intagna.
Slutligen ber även jag om att få önska alla läsare en god fortsättning på det nya året och ett stort tack för det gångna året och de mail och kommentarer ni lämnar.
Läs även andra bloggares åsikter om anhöriga, kriminell, teatergrupp, offstockholm, anstalt, som en blomma på månen, stora bloggpriset, juryn, permissioner, aftonbladet, bloggportalen,
08 Jan 2009 at 00:06
Så härligt att höra att framtiden bär ett ljusare sken i sitt sköte! Det ingjuter hopp. Tack för en bra blogg!
10 Jan 2009 at 18:05
Roligt att ha hittat dig igen!
Mycket att ta igen och läsa.
Det går framåt. Ser jag.
Din mammas brev till dig och din bror har fått mig att gråta.Tänk vad komplicerat livet ändå är. Och hur vi får kämpa för att förhålla oss till allt. Inte minst konsekvensen av våra val.Men du är tapper. Fint att du inte tappar tron på din mamma.
Kram Åsa
15 Jan 2009 at 13:02
Din blogg är så otroligt gripande och `bra`… Läser den om o om igen……
Tycker så synd om Er, som endel skriver i tidigare inlägg, ”man får skylla sig själv” men det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Och ibland tänker man tyvärr inte alltid så smart. Jag vet för jag väntar själv på ett 6 mån fängelsestraff på öppen anstalt. Och det är lätt att `ångra`sig efteråt, men tyvärr lite sent nu. Men vi kommer att klara av detta. Man blir stark av motgångar. Jag vet!!
Tonårsmamma i väntans tider
16 Jan 2009 at 13:47
Kikar förbi med ett gäng härliga fredags kramar!!
Trevlig helg!!!
Kramis!
22 Jan 2009 at 21:11
Hej
vill bara säga att jag ger eran blogg en award för ”Kreativ blogg”
22 Jan 2009 at 21:11
glömde ge er min blogg adress så ni kan kika.
http://www.ladymon.blogg.se
22 Jan 2009 at 21:12
Glömde ge er min blogg adress…
Gå in och kika på er award på
http://www.ladymon.blogg.se
25 Jan 2009 at 13:19
Följer det du själv nu skriver. Moget, klokt. Mer självkänsla. Mer självförtroende.
Margaretha
26 Jan 2009 at 10:05
http://margnordgren.blogspot.com/2009/01/biljana-plavsic.html