För ungefär två och en halv veckor sedan blev min mamma förflyttad. Efter så lång tid på Hinseberg kvinnoanstalt känns det så främmande att hon har flyttats. Idag har jag besökt henne med ett av barnbarnen. Det blev ett kort besök, men mottagandet var bra. Det var ett helt annat mottagande än på Hinseberg. Jag har inte träffat min mamma på länge så det kändes väldigt bra att få göra det idag, även om det blev kort.

På Fredag påbörjar min mamma sin permissionstrappa. Det innebär att hon får en bevakad sextimmars permission. Det känns som början på ett nytt liv nu. För oss och även för mamma. Hon säger att det är fin stämning på den nya anstalten och jag tror att hon har levt upp en hel del bara av känslan att ha fått förflyttats och att hon vet att hon kommer att få andas ett litet uns av frihet.

Jag känner tillförsikt och förhoppning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,