Kommentarer till Nyutslagna Syrener

Av: Någons mamma-Någons dotter

Någons mamma-Någons dotter — Thu, 26 Jun 2008 17:15:08 +0000

magnolia65: Jag är så glad att din son är ute igen och jag hoppas för båda eran skull att han stannar på utsidan. Både du och jag fick oss en riktigt svår tid p.g.a. något som en nära anhörig gjort! Du betydde så mycket för mig med, i de där svåra, smärtsamma stunderna! Tack för att du gav mig det du gav mig!

melinda: Tack! Ja, vi förtjänar i alla fall att få tillbringa tid i frihet med våra anhöriga! Ta hand om dig!

Av: melinda

melinda — Sun, 22 Jun 2008 09:13:41 +0000

Förstår att du vill dela med dig av doften. Önskar för din, dina barn och din mammas skull att tiden går fort fram till den dag hon får börja med permissioner. Den dagen kommer bli väldigt stor och väldigt speciell. Då kan hon känna dofterna av allt runt omkring, se människor på gatan, träffa sina älskade. Hoppas ni kan vara med henne då.
Jag minns när min pojkvän fick sin första egna permission och kunde följa med hem över en dag, det var en helt otroligt underbar känsla, att kunna gå hand i hand och få rå om varandra utanför murarna.

Ingenting betyder så mycket som de människor man håller kär och vill ha i sin närhet.

Till Magnoliga:
Lycka till, håller tummarna för att din son lärt läxan och aldrig, aldrig mer vill hamna i den situationen. Det är fruktansvärt tufft att sitta på utsidan och inte kunna ringa när man vill, inte kunna träffas när man vill och inte ens kunna ge en födelsedagspresent som man gärna vill.
Ha en ett bra liv och en lugn framtid.

Kram ALLA

Av: magnolia65

magnolia65 — Thu, 19 Jun 2008 18:11:50 +0000

Hej!
Vill bara önska dig och dina närmaste en Glad midsommar. Jag tänker ofta på dig och kollar regelbundet din blogg. Min son har ju kommit ut för ett bra tag sedan, och ”pepper, peppar” så går det relativt bra för honom. Han har mognat de här åren och jag hoppas verkligen att de varit tillräckligt skrämmande att han aktar sig för att hamna där igen. Jag tror inte att jag skulle klara av dessa år en gång till för det har varit det mest fruktansvärda som jag någonsin varit med om, att ha min son i fängelse. Har din mamma börjat få permissioner än? Livet blir ju aldrig någonsin detsamma igen, både du och jag har fått en insikt i något som vi helst inte ville ha någon kunskap om alls! Förhoppningsvís så värdesätter vi livet mer, förhoppningsvis så struntar vi i oviktiga saker, förhoppningsvis så vet vi nu vilka som är värda att kallas vänner, förhoppningsvis så har vi förståelse för dem som inte orkade med att stötta – och kan förlåta dem, förhoppningsvis kommer vi att orka vara ett stöd för andra som kommer att behöva oss. Jag är lycklig över livet och känner en stor ödmjukhet över att det har gått bra, men samtidigt känner jag att jag ändå bär på en bitterhet över att allt det svåra inte hade behövt hända om bara folk omkring oss hade lyssnat. Hur känner du dig nu? Hur ofta kan ni besöka din mamma? Hur tar barnen det?
I morgon fyller min son år och jag har inte glömt vad du gjorde för mig för några år sedan. Jag har skrivit det till dig förut, men det var så stort för mig. Det kändes som att det bara var du i hela världen som förstod hur jag kände det- den fruktansvärda situationen som både du och jag levde under då. Jag trodde att jag skulle bli tokig över att veta att min son satt inlåst på sin födelsedag-Du räddade mig då, och många gånger efteråt gick jag tillbaka till den sidan och tittade och läste vad du hade skrivit till mig och upplevde samma känsla av glädje.
Var rädd om dig
kram