Här går jag och oroar mig för den kommande julen. För att vi inte får tillbringa den tillsammans med dig. Som barn ordnade du de mest fantastiska jular ett barn kan önska sig. Det fanns inget som fattades oss. Allt som ”ska” finnas på julen, ordnade du. Drog hem julgranen du alltid köpte, lagade all mat själv, den självklara skinkan, knäcken och allt det andra.
Det var så rent på julafton att vi skulle ha kunnat äta direkt från golvet, eller vart vi än hade velat. Allt var perfekt! Frysen var avfrostad, fönsterna putsade, nya gardiner, rena sängkläder, allt…
På julaftonens morgon var du alltid vaken först. Pyntade det sista som en överraskning, med dekorerat granris på vårat rum, tände värmeljus i hela lägenheten, ja, t.o.m. på toaletten. Sedan väckte du oss med hemlagad risgrynsgröt och skinkmackor att äta framför ”juldagsmorgon” på tv.
Det är sådant jag minns med sådan glädje. Döm om min förvåning när du avslöjade för oss, när vi redan var vuxna, att du avskyr julen!! Du hade verkligen lyckats dölja det väl.
Nu sitter jag och bekymrar mig för att du inte kan fira den kommande julen med oss, för andra året i rad.
Jag blir lite full i skratt när jag tänker att kanske du nu sitter där på Hinsebergs kvinnoanstalt och tänker: ”om jag nu ändå ska sitta av ett straff, så är det ju toppen att jag åtminstone slipper fira jul!”
14 Okt 2007 at 10:51
Hmmm inte så konstigt tänker jag, att veta att man inte är hel nog att ge det viktigaste fullt ut till sina älskade barn (det som inte kan slås in i paket) är smärtsamt för en mor. Paketen och alla traditionerna känns som en fin gåva att minnas för barnen men likväl finns den egna otillräckligheten och ev smärtsamma minnen av egna barndomsjular i bröstet..Men hon lyckades ge er fina barndomsjular och det är ju himla bra, ta väl vara på dom minnena. Kram
17 Okt 2007 at 08:38
Det är omöjligt att inte gilla julen. Efter det du beskrev här uppe så känns det som om jag i alla fall kommer att hälsa på dig och fira lite hos dig.
17 Okt 2007 at 08:45
Nu kommenterar jag igen efter att ha läst lite på din blogg. Vilken stor sten du springer runt och bär på dina axlar. Du verkar att ha en sund inställning till livet och du är öppen och ärlig här och det berör mig mycket. Jag önskar dig allt gott i alla fall! Kram på dig!
22 Okt 2007 at 17:54
eller så är det då hon inser hur bra julen verkligen är..