Det är nu drygt två månader kvar till jul. Förra året vid den här tiden, satt min mamma fortfarande häktad på Kronobergshäktet. Själva närde vi något litet hopp någonstans över att mamma skulle ha möjlighet att fira denna jul med oss, att hennes permissioner skulle ha kommit igång. Så blir det ju inte nu. Vi hade varit för optimistiska i våra uträkningar. Men nästa år vid denna tid så kanske, kanske… borde vi få den möjligheten.
Jag vet att mammas tid är inte nu. Men lika väl som jag vet det, vet jag också att mammas tid kommer. Den kommer!!
Mammas tid, när hon kommer att kunna laga den mat hon är sugen på, ringa de samtal hon vill, till vem hon vill, när hon vill. När hon kan gå på långa höstpromenader i skogen igen. När hon kan krama sina barn och barnbarn när hon vill. Kanske besöka sin mammas och pappas grav, sörja deras bortgång i fjol när hon nyss blivit häktad.
Din tid är inte nu, mamma, men den kommer, var så säker!!
En av mammas favoriter:
Allt har sin tid.
Det finns en tid för allt som sker;
En tid för födsel, en tid för död,
En tid att plantera, en tid att rycka upp,
En tid att dräpa, en tid att läka,
En tid att riva ner, en tid att bygga upp,
En tid att gråta, en tid att le,
En tid att sörja, en tid att dansa,
En tid att kasta sten, en tid att samla stenar,
En tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
En tid att skaffa, en tid att mista,
En tid att spara, en tid att kasta
En tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
En tid att tiga, en tid att tala,
En tid att älska, en tid att hata,
En tid för krig, en tid för fred
ALLT HAR SIN TID
07 Okt 2007 at 14:00
Ja. allt har sin tid; minns förra julen jag inte kunde fira med nära och kära för första gången i mitt liv,
tänk så olika vårt liv är men ändå inte…..
Kramar om er allihopa!
07 Okt 2007 at 19:18
Ja allt tar sin tid. Den texten som var din mammas favorit var så fruktansvärt fin på något sätt och passade väldigt bra in på detta inlägget
07 Okt 2007 at 23:32
Med så mycket heroin borde din mammas fall eller domen blivit omskrivet i pressen. Det skulle vara intressant att få länk till någon sådan nyhetsartikel. Finns det?
Varför jag vill det? Helt enkelt att det skulle vara intressant att få fallet skildrat av någon utomstående. Jag har faktiskt inte lyckats begripa vad det egentligen var som hände. Men det måste ju ha hänt, eftersom mamman har erkänt.
11 Okt 2007 at 11:40
Alltså det här är en blogg som försynt tar plats och framförallt oroar mig. Jag hade mina åsikter om brottslingar glasklara men efter att ha läst detta så är det inte så klart längre. Konstigt vad en blogg kan göra ?
12 Okt 2007 at 07:35
Svarar Filippa lite,
jag hade likadana känslor som du, innan jag förstod att min avsky, eller “hat” är så riktat bara till min baneman.Eller hans handling rättare sagt.
Den här bloggen har tillfört mig mycket, reflektioner.
12 Okt 2007 at 19:21
blåklockan: I smugglingssammanhang så var inte 147 gram en särskilt stor mängd, däremot blev fallet ganska omskrivet för att när min mamma greps, så greps många andra i samma veva. D.v.s. det var en “stor härva”. Jag vill dock inte lägga ut de länkarna, då det skrevs ganska öppet om min mamma, saker som omgivningen snabbt skulle förstå att det är just hon, för att jag inte skulle kunna skriva så pass öppet som jag gör nu, dessutom så skulle det peka ut de barn som är inblandade på ett sätt jag inte önskar dem. Hoppas det är okej.
Filippa: Jag förstår vad du menar. Vår mening har aldrig varit att rättfärdiga något som helst brott. Poängen med bloggen är i första hand för att ge en bild för anhöriga till alla de som sitter bakom lås och bom, det är också en ventil för oss anhöriga, att se att vi är fler. Sedan är det ett sätt att beskriva dessa människor “bakom tidningsrubrikerna”. Det finns ju oftast fler sidor av ett mynt. Sedan har även bloggen kommit att bli ett sätt för min mamma att till och från ge uttryck för det hon känner och ser. Man upphör ju inte ha sina behov, känslor och tankar för att man blir dömd till ett straff… Utan att vara respektlös mot några brottsoffer alls, försöker vi att ge en bild av den andra sidan också. Läser man vad som verkligen står i bloggen och inte försöker göra sina egna analyser, så är det ganska lätt att se längre än näsan räcker, med detta inte sagt att man kan ha olika åsikter i de frågeställningar vi ibland tar upp…! Livet är sällan svart eller vitt, ofta finns det en massa gråzoner… Hoppas du fortsätter läsa bloggen.
14 Okt 2007 at 21:56
OK, förstår dig, om det är så. Synd. Själv var jag med om att en ostraffad kompis till allas chock greps och kallades heroindrottningen i pressen. Hon fick 7 år, det mesta en kvinna fått då för knarkbrott. Det är många år sedan nu.
18 Okt 2007 at 22:09
ojdå! jag gillr inte heller julen inte alls!
jag har alltid när barnen var små o vi var lyckliga så gjorde jag allt för julen!all mat stod jag o gjorde själv i veckor i förväg och bakade.sen pyntade jag hemmet vackert och stod halva julen och gjorde i ordning maten aoch la fram allt, för att sedan glatt plocka undan…då hade ljusen nästan slocknat.
Jag ska inte göra nått för julen nu….
18 Okt 2007 at 22:11
heheh den förra kommentaren kom på felt ställe,,,fel inlägg
05 Dec 2007 at 13:20
Ordspråket är hämtat från en bok i Bibeln som kallas “Predikaren” (kap 3).
Det finns så många som fått sina trasiga liv hela igen och förvandlade med hjälp från Gud. Han längtar så efter att befria oss från det som trycker ner oss och vill hjälpa oss att bli de vi var skapade för att vara. Han har lovat att visa sig för dom som ärligt söker honom..