Den senaste bloggen från mamma är daterad på Nyårsafton. 31/12-06;

Det har kommit in ytterligare två kvinnor på avdelningen. De kommer från Kronoberg, så jag känner dem från tidigare. De har tack och lov skapat jämnvikt på avdelningen, så här är lugnare nu.

Men stämningen är fortfarande tung på avdelningen. Det är gapigt och högljutt. Nonsens, aggressivitet och faktiskt fientlighet är styrande. Det hånas och felsöks. Ja, jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande. Mentaliteten styrs av ”de fyras gäng”. Varav två är drivande och två tyst följer. Några bland oss övriga har sagt ifrån, däribland jag.`Vi har bett dem dämpa sig och åtminstone bara skapa ett oljud åt gången och ifrågasatt de normer de skapar här. Till oss talar de inte längre. De flesta av de övriga tiger. Tassar ängsligt förbi problemet och beklagar sig när ingen av de fyra finns närvarande.

De här tio dagarna jag har varit här är bland de värsta jag upplevt.

Någon här säger att vi sätts samman här på avdelningen utan sysselsättning och struktur för att ”vi ska gå varandra på nerverna”. Då kan de se vår mentalitet och avgöra vår placering. Jag har svårt att tro att något så penalistiskt kan skapas i dagens Sverige. Men känslan man får i denna utsatta miljö ger uttalandet rätt. Däremot anser jag absolut att den personal som jobbar här skulle tvingas att finnas på avdelningen ”anonymt” när de får jobbet. I några dagar, för att inse vadde utsätter oss för.

Jo, personalen ska se och bedöma oss här på Riksmottagningen. Jag är full av förvåning av vad de kan se och hur det är möjligt för dem att bedöma oss. Idag har närvarande personal funnits här på avdelningen i max två timmar av avdelningens aktiva 12 timmar. Vi blir utlåsta klockan 8.00 och inlåsta klockan 20.00. Under de två timmar personal har funnits här har hon suttit instängd i en glasbur, med översikt över avdelningen. Alltså fullständigt isolerad från oss. De ”samtal” jag har haft med personalen här är när de gett svar på direkta frågor jag haft. Till och med när vi är i Hallen för att träna sitter vakter i ett glasat rum intill och övervakar oss. Ja, hela anläggningen är konstruerad så att minsta möjliga kontakt mellan fångar och personal garanteras!!!??? På vår avdelning kan så djungelns lag råda. Det är klart att det inte behöver vara dålig stämning. Klart är att kanske även på Riks har det till och från funnits sammansättningar där hopfösta individer fungerar bra ihop. Men vad jag försöker säga är att från fängelsets sida finns inga åtgärder gjorda för att skapa en fungerande avdelning. Visst, det finns regler vad vi får göra eller inte, det finns städlista…, men sen då?

Här är förvaring under högt kontrollerade former, galler, regler och inlåsning. En förvaring som i övrigt helt saknar innehåll. Här skulle till och med förvaringen med fel individer kunna vara direkt farlig. Det är skrämmande och känslan av att vara totalt utlämnad är stark.