Det känns så bra med en ny portal att skriva på, att jag redan känner hur skrivlusten återkommer! Men det tar ju ett litet tag att uppdatera alla de gamla bloggarna och få dem på rätt plats i denna. I dag pratade jag i alla fall med mamma en stund. Hon berättade att hon gett bloggadressen till Häktesprästen (heter det kanske fängelsepräst även på ett häkte?) och några andra i personalen. Det känns bra. Jag vill med denna blogg, förutom att själv skriva av mig min förtvivlan också öka förståelsen för vad ett frihetsberövande gör med både de som är frihetsberövade och oss anhöriga. Hur det skär i våra hjärtan och längst in i våra själar. Jag har skrivit det många gånger förut. Jag ursäktar inga brott och jag menar inte att jag har ett bättre alternativ till Kriminalvård. Jag menar bara att det inte är en lätt sak att sitta inlåst och det är ingen lätt sak att ha sin mamma/mormor/syster etc. inlåst.
Det är därför mitt hjärta gråter!
11 Okt 2006 at 21:47
Du har världens goaste mamma, jag vet för jag är en av dom hon gav bloggadressen till. Vill skicka lite kraft och mod till dej och din familj.
Tusen kramar från en KRISare
12 Okt 2006 at 06:14
En som förstår Säger: Oj, om du visste hur mycket just DEN kommentaren betyder för mig!! Tack!
12 Okt 2006 at 06:46
Godmorgon .
Ville bara komma in och tala om att jag tänker på dig .
Går alltid ut med tårar i ögonen från denna sida .
Vad skönt att du fått prata med din mamma måste kännas gott och skönt i ditt hjärta .
Ta hand om dig nu.
Kram Susann Jonnys ängla mamma
12 Okt 2006 at 07:17
Hej igen!
Vilken nytta din mamma har gjort för väldigt många människor genom att lämna ut bloggadressen till personal inne på häktet. Det är klart att både empati och inlevelseförmåga ingår i deras utbildning, men genom att läsa din blogg om hur det är att vara närstående på utsidan får de en äkta sann kunskap som jag är helt övertygad om att de kan bära med sig. Själv har jag bara blivit bra bemött av häktespersonalen när jag besökt min son. Däremot när jag ringt har jag stött på de mest skilda bemötande. Min son har en allvarlig kronisk sjukdom och har periodvis varit dålig, och där har vi känt att häktespersonalen varit kunskapsmässigt dåligt insatta.
Så hälsa din mamma och tacka.
kram
13 Okt 2006 at 06:40
Hoppas Du ska trivas bättre på denna blogg. Fortsätter följa dej i din kamp här.
Styrkekramar