Vissa dagar är så tunga, så tunga. I det stora hela går det inte alls att jämföra med tiden mamma och styvpappa satt isolerade med restriktioner, men ändå är vissa dagar så väldigt tunga!
Under det sista besöket lyckades vi räkna ut vilket fönster hon hade, så efter besöket ställde vi oss där och vinkade.
Vi såg ingenting, men precis när vi var på väg att ge upp, såg jag hennes hand viftande. Bakom gallret. Det gjorde så ont. Det gör fortfarande ont att tänka på.
Min smärta, min saknad, min längtan blir inte mindre för att mamma är skyldig till brottet hon anklagas för (i alla fall ett av brotten hon anklagas för). Min förtvivlan när jag tänker på att hon dömts till sju år blir inte mindre.
Sju år, det känns som en evighet. Även om hon kommer ut efter 3/4-delar, så pratar vi ändå ca: 5 år. Om fem år har jag fyllt 40. Det är så otroligt obegripligt att jag inte kan ta det till mig…
Vissa dagar blir så tunga…
Kommentarer flyttade när bloggen låg på Expressen:
Är det fortfarande |
Anmäl |
| Skriven av pantern den 19 aug 16:53 | Radera | |
| Kronobergshäktet!?! Ska Mamma vara där tills överklagandet är klart? Nej det är ju så. Att tycka o ha åsikter (vilket är sunt) och att vara anhörig är två helt skillda saker. Massor av styrke kramar till Dej | |
Vill bara säga att jag tänker på dig. |
Anmäl |
| Skriven av magnolia65 den 19 aug 17:06 | Radera | |
| Det är klart att vissa dagar blir tunga när man ger så mycket av sin ork som du gör. Har du någon ork kvar till de andra runt omkring dig? Får du någon hjälp till psykisk avlastning? Själv hade jag min underbara lillebror och hans lika underbara hustru som höll ställningen så att jag och familjen kunde sticka iväg med båten en vecka. De åkte på besök och skickade pengar. Bara det att jag visste att sonen kunde ringa dem om det var nåt, gjorde att jag kunde koppla av tillräckligt för att få lite ny energi. Är det bara du som kämpar som du gör eller hjälps ni syskon åt? Glöm inte att du måste tänka lite på dig själv också annars blir det ingenting kvar. Min son fick sitt straff halverat i hovrätten, sen är det ju 3/4delar av det, så chansen finns ju för din mamma också, eller hur!!! kram | |
Här är Lillatanta |
Anmäl |
| Skriven av uppochner-nerochupp den 20 aug 16:30 | Radera | |
| Ja du gumman jag förstår att det måste vara jobbigt att leva med det här,Du är otrolig som kämpar så hårt.Det stämmer nog aatt kärlek övervinner allt.Du är duktig kram till dej och en massa styrka kraaaaaaaaaaaaam | |
Kikar in och |
Anmäl |
| Skriven av Miss Borderline den 22 aug 14:10 | Radera | |
| avfyrar ett gäng styrkekramar!!! | |
Kikade in här efter lång frånvaro |
Anmäl |
| Skriven av Amacor den 23 aug 10:01 | Radera | |
| Vill bara säga att jag tänker på dej och jag hoppas att du och din vän får fram uppgifter som kan hjälpa din mamma och styvfar. Lycka till! Ta hand om dej! //Amacor | |
Tack! |
Anmäl |
| Skriven av Någons dotter-Någons mamma den 24 aug 11:45 | Radera | |
| Vill passa på att tacka för alla fina, stöttande kommentarer jag får! | |
21 Jul 2008 at 18:50
[...] När mamma fick sina sju år, så visst var det en chock för oss alla, men på något sätt förlikar man sig med verkligheten med tiden. Det tar ett tag och under den tiden det tar att förlika sig med verkligheten gör det ont. Det är smärtsamt att förlika sig med vissa sanningar. Men på något sätt. Någonstans på vägen gör vi det ändå. [...]