Idag ville jag ta del av livet som pågår för fullt där utanför, men jag orkade bara inte. Jag la mig och sov i stället och det känns faktiskt något bättre nu.
Det är ett privilegium att kunna sova sig igenom sorg och smärta, även om man ändå måste ta itu med den när man vaknar.
Men det är ändå skönt att sova bort udden av allt som känns svårt.
I morgon är det Lördag och barnen och jag ska hitta på något.
Jag stressar inte, jag reder ut min situation steg för steg och låter det ta sin tid…
